Standarden anger samordnade krav som bör ställas på luftljudsisolering, stegljudsnivå, ljudnivå inomhus från installationer, ljudnivån inomhus från trafik, ljudnivån vid uteutrymmen samt efterklangstid/ljudabsorption i olika typer av lokaler i byggnader. De lokaltyper som omfattas är vårdlokaler, undervisningslokaler, dag- och fritidshemslokaler, kontorslokaler och lokaler i hotell.
För de olika lokaltyperna anges fyra ljudklasser; A, B, C och D (vilka ej skall förväxlas med Absorptionsklass, se bilaga B). Klass A är den bästa och Klass D den sämsta. Klasserna kan beskrivas på följande sätt:
Ljudklass A ger mycket hög ljudstandard.
Ljudklass B ger hög ljudstandard.
Ljudklass C överensstämmer i de flesta fall med praxis och i förekommande fall med äldre normkrav enligt NR Boverkets nybyggnadsregler BFS 1988:18, KBS Byggnadsstyrelsens anvisningar 10:3 1975 "Normer för kontorsbyggnader" samt SPRI Sjukvårdens utvecklingsinstituts råd 5:24 1976 "Akustik i sjukvårdsbyggnader".
Ljudklass D representerar låg lju