Denna del av standarden beskriver identifikation och kvantifiering av PCDD/PCDF. Den är en väsentlig del av hela mätförfarandet. Användning av de två andra delarna SS-EN 1948-1:2006 och SS-EN 1948-2:2006, som beskriver provtagning respektive extraktion och upparbetning är nödvändig för bestämning av PCDD/PCDF.
Denna standard har utarbetats för mätning av koncentrationer på ca 0,1 ng I-TEQ/m3 från stationära källor.
Standarden beskriver både validering av metoden och ett ramverk för krav på kvalitetskontroll som måste uppfyllas av alla metoder för identifikation och kvantifiering av PCDD/PCDF. Några metoder beskrivs i detalj i Bilaga A som exempel på beprövade förfaranden.
Vilket som helst av provtagningsförfarandena (Del 1) kan kombineras med extraktion och upparbetning (Del 2) och identifikation och kvantifiering för att ge ett komplett mätförfarande.
Vid jämförande mätningar på förbränningsanläggningar för hushållsavfall vid nivåer på ca 0,1 ng I-TEQ/m3 har dessa tre metoder bedömts vara likvärdiga inom det förväntade osäkerhetsintervallet. Valideringsförsök genomfördes på rökgaser från förbränningsanläggningar för hushållsavfall vid nivåer på ca 0,1 ng I-TEQ/m3 och stoftbelastningar från 1 mg/m3 till 15 mg/m3. Även om denna Europastandard i första hand har utarbetats och validerats för gasströmmar som släpps ut från avfallsförbränningsanläggningar, visar praktisk erfarenhet att den kan tillämpas inom ett stort koncentrationsintervall och för olika utsläppskällor.
Förfarandet som beskrivs i de tre delarna av SS-EN 1948:2006 definierar krav som ska uppfyllas för att mäta alla 2,3,7,8-klorsubstituerade PCDD/PCDF-kongener som är nödvändiga för att beräkna den totala I-TEQ (se Tabell A.1 i SS-EN 1948-1:2006)