1.1 Denna del av ISO 9614 beskriver en metod för mätning av ljudintensitetskomponenten längs normalentill en mätyta som valts så att den omsluter bullerkällan (bullerkällorna) vars ljudeffektnivå ska bestämmas.
Ytintegrering av intensitetskomponenten längs normalen till mätytan approximeras genom att dela upp mätytan i en följd av segment och svepa intensitetsproben över varje segment längs en kontinuerlig bana som täcker hela segmentet. Mätinstrumentet bestämmer medelvärdet av intensitetskomponenten längs normalen samt medelvärdet av det kvadrerade ljudtrycket över varaktigheten för varje svep. Svepet kan utföras antingen manuellt eller med hjälp av ett mekaniskt system.
Oktavbandsnivå eller bandbegränsad vägd ljudeffektnivå beräknas ur de mätta tersbandsvärdena. Metoden är tillämplig på alla källor för vilka en fysiskt stationär mätyta kan definieras, och på vilken bullret genererat av provföremålet och av andra signifikanta yttre bullerkällor är stationärt i tiden. Bullerkällan definieras genom valet av mätyta. Metoden kan appliceras i särskilda provningsmiljöer som uppfyller alla relevanta krav i denna del av ISO 9614.
Denna del av ISO 9614 anger vissa hjälpförfaranden, beskrivna i Bilaga C, att följas i samband med bestämningen av ljudeffekt. Resultaten används för att indikera kvaliteten hos bestämningen och därmed noggrannhetsgraden. Om det visar sig att kvaliteten hos bestämningen inte uppfyller kraven i denna del av ISO 9614 måste mätförfarandet ändras på det sätt som anvisas.
Denna del av ISO 9614 är inte tillämpbar på frekvensband där bullerkällans ljudeffekt befunnits negativ vid mätningen.
1.2 Denna del av ISO 9614 är tillämpbar på källor belägna i en miljö som varken är så variabel i tiden att noggrannheten i mätningen av ljudintensitet reduceras i oacceptabel grad, eller utsätter intensitetsmätproben för gasflöden av oacceptabel hastighet eller instabilitet (se 5.2.2, 5.3 och 5.4).