Denna standard behandlar de viktigaste förutsättningarna för att kunna skapa en renhetskontrollerad industrimiljö för olika slag av tillverkning och service; vid tillverkning, montering, kontroll eller underhåll av: finmekanik, elektronik, optik, plaster, limning, läkemedel, livsmedel etc.
Denna standard beskriver:
— kraven på renhetsklasserna 10, 9, 8,5, 8 och 7 i form av partikelhalt/partikelstorlek i luft, lufttemperatur och luftfuktighet;
— hur man planerar, utformar och bygger rum/områden med definierade renhetskrav. Särskilt betonas krav som måste avtalas mellan köpare/byggare och säljare/entreprenör för att förhindra senare fel i produktionen;
— olika former av lokalvård och hur den skall genomföras för att uppfylla kraven för respektive renhetsklass;
— olika typer av skyddskläder för olika renhetsklasser, inklusive underkläder, kravspecifikationer samt tvätt och underhåll av skyddskläder;
— hur utbildning bör genomföras för personal som arbetar i renhetskontrollerad industrimiljö.
Begreppet "renrum" är komplext och internationellt används flera beteckningar och definitioner. Ett "renrum" kan ha mycket varierande renhetsnivå samt omfatta hela rummet eller delar av rum, s.k. zoner. Rummet kan också kombineras med renluftszon.
Beroende på sammanhanget kan därför olika beteckningar vara tillämpliga. Följande begrepp har använts i denna standard (se även avsnitt 3, terminologi):
— renrum eller rena rum/områden (den kortaste generella beteckningen);
— kontrollerade rum/områden (som ovan, men betecknar betydligt lägre renhetsnivå);
— renhetskontrollerad area/renhetskontrollerat utrymme - ren zon (främst en del av rummet åsyftas);
— klassat utrymme (andra faktorer än renheten har stor betydelse, t.ex. luftfuktighet);
— renhetskontrollerad miljö (en rad olika miljöfaktorer är relevanta).