Denna standard ger regler för mikrohårdhetsprovning på tvärsnitt av svetsförband av metalliska material med snabbt varierande hårdhet. Den avser hårdhetsprovning enligt Vickers enligt ISO 6507-1, normalt med provkraften lika med eller större än 0,98 N men mindre än 49 N (HV 0,1 men mindre än HV 5). ANM. Provningen avser att säkert bestämma högsta och lägsta hårdhet för både grundmaterial (för båda grundmaterialen om de är olika) och svetsgods. Denna del av ISO 9015 behandlar inte hårdhetsprovning av med kraft större än eller lika med 49,03 N. Det behandlas istället i ISO 9015-1. Denna del av ISO 9015 är inte tillämpbar för hårdhetsprovning av mycket smala svetsar som t.ex. vid laser- eller elektronstrålesvetsning. Det behandlas i ISO 22826.